Den kristna urförsamlingen

Var i historien finner man den första kristna församlingen?

Kanske blir man direkt lite besviken när svaret förmodligen är: Det vet man inte precist.

Men man vet tillräckligt om det som hände när de första kristna blev kristna och vad som var viktigt för dem. Det som var viktigt för dem hade Jesus predikat och församlingen fortsatte att växa till genom de budbärare Jesus utvalt.

Människorna då blev undervisade muntligt medan vi som lever nu har den stora lyxen att kunna läsa hela Guds ord från Mos 1:1 till Uppenbarelsebokens sista vers.

Den här texten utgår från mötet mellan Paulus, hedningarnas Apostel och Agrippa som inte var mindre än en konung i det område Paulus verkade. Under dialogen mellan dem säger Paulus:

”…jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen.” (Apg 26:20)

Någonstans i dessa områden har högst troligt den allra första hednaförsamlingen bildats men uppenbarligen är det inte viktigt nog för oss att veta exakt var. Det får vara Guds sköna ensak med de som ingick i den heliga gemenskapen med honom.

Hur många ska vara samlade för att det ska vara en församling?

Hur många var i tron på Kristus samlade vid följande tillfälle?

”Och när de hade kommit in, gick de upp i den sal i övervåningen där de höll till, både Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, Filip­pus och Tomas, Bartolomeus och Matteus, Jakob, Alfeus son, och Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll enigt och troget ut i bön och åkallan, tillsammans med kvinnorna och Maria, Jesu mor, samt med hans bröder.” (Apg 1:13-14) Detta möte med människor som tror på Kristus skedde i direkt anslutning till att Jesus återvänt till Fadern i himmelen. Visst var detta möte speciellt på så sätt att de samlade väntade på den Hjälpare, Den Helige Ande, som Jesus lovat skulle komma till dem.  ”Men Hjälparen, den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt det jag har sagt er. ” (Joh 14:26) Dock var de samlade i bön och i samma tro, den på Jesus Kristus. Man var i en ”sal i övervåningen” där man höll till. Kanske var det samma sal som Jesus ordnat för dem att äta den första påskmåltiden i. ”Så kom den dag i det osyrade brödets högtid, när påskalammet måste slaktas. Då sände han iväg Petrus och Johannes och sa: Gå och gör i ordning åt oss, så att vi kan äta påskalammet. Då sa de till honom: Var vill du att vi ska göra i ordning det? Och han svarade dem: Se, när ni kommer in i staden, ska ni möta en man som bär en vattenkruka. Följ honom till det hus där han går in. Och säg till husets herre: Mästa­ren frågar dig: Var är gästrummet där jag ska äta påskalammet med mina lärjungar? Och han ska visa er ett stort rum i övre våningen som står färdigt. Gör i ordning där. Då gick de iväg och fann det så som han hade sagt till dem. Och de gjorde i ordning påskalammet.”

Församlingslokalen för den första kristna påskmåltiden var i ett stort rum hos en okänd man som lärt känna Mästaren och som var beredd att dela sin sal för ändamålet.

I apostlarnas inledande gärningstid samlades man fortfarande även i templet. ”Och varje dag var de ständigt och i full enighet tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd, och åt sin mat med fröjd och uppriktigt hjärta” (Apg 2:46)

Församlingen i Jerusalem var hemmaförsamling för de kristna tills förföljelsen av dem började och de kristna började skingras. En ny samlingsplats för dem blev församlingen i Antiokia.

”Men de som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus, kom ända till Fenicien och Cypern och Antiokia. De predikade inte ordet för andra än judar.  Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, som när de kom till Antiokia, talade till grekerna och predikade evangeliet om Herren Jesus. Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. Och nyheten om detta kom till församlingens öron i Jerusalem, och de sände iväg Barnabas, för att han skulle bege sig ända till Antiokia. När han kom dit och fick se Guds nåd, blev han glad och förma­nade dem alla att helhjärtat hålla sig till Herren. För han var en god man och uppfylld av den Helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren. Barnabas begav sig därefter till Tarsus för att uppsöka Saulus. Och när han fann honom, tog han honom med sig till Antiokia. Och så kom det sig, att de var tillsammans i församlingen och undervisade mycket folk ett helt år. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.” (Apg 11:19-26)

Nu har vi sett i vilka geografiska områden de första kristna församlingarna uppstod och vi har sett en del av vad de gjorde och hur de fungerade. För judarna var själva organisationen i en församling inget nytt då de utfört Gudstjänster för Israels Gud genom årtusenden. Annorlunda var det för hedningarna som fick börja på ruta ett och Paulus var inte sen att berätta hur den hednakristna församlingen skulle byggas. Faktum är att när man läser vad Paulus predikar i NT så lägger han stor vikt och möda på hur församlingen ska fungera. Här är en av hans anvisningar:

”Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. Och profeternas andar underordnar sig profeterna. Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens.” ( 1Kor 14:26-33)

Nu när vi har talat om platser, vad man gjorde och lite om organisationen i NT-församlingen vill jag avsluta med det viktigaste i den kristna församlingen. Varför samlas vi?  Varför var människorna i bibelcitaten här glada?

I det myller av kristna utbud som finns idag av olika förgreningar och uttryckssätt tror jag det är bäst om man går tillbaka rakt in i källan och ser vad apostlarna sade och gjorde. Vad predikade de? Vad får vi inte missa när vi lever i detta myller?

Vi går tillbaka till mötet mellan apostel Paulus och kungen Agrippa. Paulus hade hamnat hos den juridiska rätten pga sin tro och säger:

”Och nu står jag här inför rätta för hoppet om det löfte som gavs av Gud till våra fäder” (Apg 26:6)

Då frågar man sej, vilket säkert även Agrippa gjorde,  vilket hopp talade Paulus om?

För ökad förståelse läser vi den angivna parallelversen Apg 13:32 ff:

”Och vi förkunnar för er det glada budskapet, att det löfte som gavs till fäderna, det har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att han har rest upp Jesus, såsom det också står skrivet i andra psalmen: Du är min Son, i dag har jag fött dig. Och angående att han har rest upp honom från de döda, så att han inte mer ska återvända till förgängelsen, det har han sagt på följande sätt: Jag vill ge er Davids heliga löften, de trofasta. Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen. För David insomnade ju, efter att han i sin generation hade tjänat Guds vilja och blev samlad till sina fäder och såg förgängelsen. Men han som Gud har rest upp har inte sett förgängelsen. Därför ska ni nu veta, män och bröder, att det är genom honom syndernas förlåtelse predikas för er, och att var och en som tror blir rättfärdiggjord i honom från allt det som ni inte kunde bli rättfärdig­gjorda från genom Mose lag.”

Vilket löfte hade getts åt fäderna som Gud uppfyllt?

Jo, det löfte som gavs genom profeten Jeremia och som går att läsa här:

”Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus. I de dagarna och på den tiden skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.” (Jer 33:14-15)

Människorna var glada för att denne rättfärdige telning hade kommit och att de i tro på honom blev rättfärdiggjorda och återupprättade i tron, relationen, med Gud.

Så då vet vi vad Paulus predikade för ett kristet budskap.

I stort, historiskt sett, blev människor pånyttfödda ungefär vid samma tidpunkt i de områden Paulus reste till från det att han började predika strax efter Jesu himmelsfärd fram till hans död.

Ordet ”församling” omnämns i ett par hundra bibelverser. En av de mest grundläggande verserna är den här:

Matt 16:15-18:” Han (Jesus) sa till dem: Men vem säger ni att jag är? Då svarade Simon Petrus och sa: Du är Kristus, den levande Gudens Son. Jesus svarade och sa till honom: Salig är du, Simon, Jonas son. För kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlarna. Och jag säger dig, att du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och dödsrikets portar ska inte segra över henne.”

Om detta ”klippbygge” profeterar Jesaja i 28:16 : ”Därför säger Herren Herren så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly.”

Paulus predikar vidare om klippgrunden:

”Efter den Guds nåd som har getts åt mig har jag lagt grunden såsom en vis byggmästare, och en annan bygger på den. Men var och en måste se till hur han bygger. För en annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, vilken är Jesus Kristus. ” (1 Kor 3:11)

Området där de kristna fanns som Petrus skrev till

I Petrus första brev sänt till omvända i Pontus, Galatien, Kappadocien, Asien och Bitynien skriver han om profetians uppfyllelse: ”Därför står det också i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på honom ska inte komma på skam. För er som tror är han alltså dyrbar, men för dem som inte är lydiga, har stenen som byggnads­arbetarna förkastat, blivit huvud­hörnstenen och en sten som man stöter sig på, och en klippa till anstöt. (1 Pet 2:6-8)

 

Hörnstenen är byggnadens fundament och referenspunkt

 

Huvudhörnstenen i dåtidens byggen höll hela byggnaden på fötter.

När Paulus skriver till församlingen i Efesus börjar han sammanfatta sin och de övriga apostlarnas missionsgärning. Han skriver så här: (Ni är) uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Jesus Kristus själv. I honom sammanfogas hela byggnaden och växer till ett heligt tempel i Herren.”  (Ef 2:20-21)

Du drar säkerligen ytterligare slutsatser från dessa rika bibeltexter.

/Ulrika

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mycket bra bok om Adventismen

Vem har inte undrat vad Adventistkyrkan  är?

Om du erfarit den ekumenik som rådde i min uppväxtstad under 70 och 80-talet, då har du märkt att adventisterna inte deltar i ekumeniken. Stigarna har sedan barnsben vandrat mellan EFS, dåvarande Baptistkyrkan, Pingstkyrkan, dåvarande missionskyrkan. Lite ”exklusivt” verkade det vara att besöka metodistkyrkan. Vet inte vari exklusiviteten låg utan märkte bara att mamma blev lite reserverad när vi gick dit, hon och jag. Frälsningsarmén var också med (gladaste i stan?) och SVK förstås.

Golgata, Jesus, Kristus, Död, Stationer Av Korset

 

”Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.”(Joh 17:21)

 

I min nya stad, sedan 20 år tillbaka,  går stigarna mellan Evangeliska frikyrkan, Pingstkyrkan, EFS och Frälsningsarmén. Någon metodistkyrka finns inte och missionskyrkans lokaler är tomma. Svk lever i konflikt, som jag ser det, och hamnar mest utanför jut nu.

Adventister har jag mött. Mycket vänliga, de flesta, med ett delat intresse om skapelsetron. Den största skiljelinjen utåt har handlat om banala saker som har med kaffedrickande att göra. Man har även hört att de vill fira sabbat på lördagen, också det i sej ett icke-problem.

Det som sammanför oss är längtan efter Herrens ankomst. Därav har adventismen antagit sitt namn.

Man får då fråga sej ”Vilken advent?”

God Jul, Julkrubba, Jesusbarnet, Betlehem, Maria, Josef

Själv tänker jag att ”advent” syftar på den väntan man hade inför Jesusbarnets ankomst. Att vi firar advent för att fira att Jesus kommit till oss. Således har den kristnes allra första advent redan infunnit sej.

När man tänder adventsljuset blir det som en åminnelse av att Jesus kommit till oss för vår frälsning. Inombords tänker man ”Tack Jesus för att du kom och tack för att du är med oss nu.”

Den holländske evangelisten Joh. De Heer har skrivit boken ”Sinai eller Golgata?”

Författaren levde själv under ett par år i en adventistförsamling. Det är det bästa vittnesbördet! Det som kommer inifrån och av egna erfarenheter. De Heer skriver mycket väl och samtidigt enkelt.

Kort kan man nog säga att en av De Heers invändningar till den församling han var med i var att man vände på ”Sabbaten är till för människan” till att i stället leva som att ”människan är till för sabbaten” En sådan ”motsatstro” leder lätt till lagiskhet på bekostnad av den frihet vi fått i Kristus.

De Heer skriver om Adventismens upphovsman W. M. Miller. Det visar sej att även Miller, liksom De Heer, med tiden tappade förtroendet för det sammanhang han var med i och bekände sina misstag.

Låt mej citera vad De Heer skriver:

”Sjudagarsadventismen egentlige stiftare är W.M. Miller, född den 15 februari 1782 i Pittsfield. Sedan han vid 34 års ålder blivit omvänd till Gud, undersökte han ivrigt Bibeln och i synnerhet det profetiska ordet.

Han gjorde samma fel som många andra före och efter honom begått, nämligen att beräkna dagen för Herrens återkomt på grundval av bibliska tal. Så kom han till resultatet, att enligt Dan 8:14 och 9:24 Herren Jesus skulle komma tillbaka år 1843 för att döma världen. Han tillhörde vid den tiden ingen kyrka och började år 1831 offentligt förkunna sitt budskap. År 1833 fick han tillåtelse att predika och kunde då uttala sin övertygelse i en större krets. Nästan alla kyrkor med undantag av den romersk katolska kyrkan stodo öppna för honom.Många blevo omvända genom hans predikan. Rörelsen växte sig stark och åtskilliga tidskrifter utgåvos.

De i Dan 8:14 nämnda 2.300 aftnarna och morgnarna antogos vara år och räknades framöver med år 457 fkr som utgångspunkt (enl Dan 9:24), så att tidpunkten för Herrens återkomst fastslogs till tiden mellan den 21 mars 1843 och den 21 mars 1844, oktober vore sannolikt den riktiga månaden. Men då denna månad liksom även den 21 mars 1844 hade gått till ända, utan att förutsägelsen uppfylldes, satte han efter ingående studier över den judiska tideräkningen upp ett nytt datum, nämligen den 22 oktober 1844.

Att många trodde på detta datum bevisar det faktum, att de sålde sina gods och offrade summor därför på traktater, läto sina åkrar ligga oskördade, försummade sin affär och uppfostran av sina barn etc.

Dock, o ve, också detta datum passerades, utan att Kristus kom. Då följde den stora missräkningen, och många återvände till världen. De som blivit Miller trogna, förvägrades gemenskap med baptistförsamlingen, och de delade sig i olika baptistgrupper.

MIller dog 1849. Hans liv hade varit ett dundrande gentemot annorlunda tänkande, och hans ensidiga profetiska uppfattningar förde honom vilse. Efter deras omdöme, som måste ha reda på saken, slutade han också sitt upprörda liv i mörker och utan något andligt livstecken. Hans predikan var ett enda misstag eftersom den motsade Jesu ord: ”Men om den dagen och stunden vet ingen , icke ens änglarna i himmelen utan Fadern allena.” (Matt 24:36). Resultatet bekräftade att han i detta hänseende var en falsk profet. (5 Mos 18:22).

Dock får vi antaga, att han hade tagit miste i god tro, ty han skrev bland annat ”Då den bestämda tidpunkten hade gått förbi, bekände jag offentligt mitt misstag. Vi väntade i denna tid på att Herren skulle komma och att nu icke medgiva, att vi ha tagit miste  skulle icke vara uppriktigt. Jag har intet förtroende till den nya sjundedagsadventiströrelsen och de läror , som den förkunnar.

Respekt för Millers längtan efter Herren och respekt för att han bekände misstagen i sin mission. Låt oss ha störst respekt för att Fadern allena vet dagen för Herrens återkomst.

/Ulrika

 

Lycklig sömn

Psalm 4 (Psaltaren) är en godnattsång.

I vers 9 sjunger vi:

”I frid kan jag lägga mig ner och sova,

ty du, Herre, du låter mig bo i trygghet.”

Farfar, Sömn, Barnbarn, Flicka, Tummen, Trött

I början av denna psalm kan man läsa att sången sjöngs till ”stränginstrument.”Visst blir man nyfiken på vilket instrument man ärade Herren med vid Davids tid?Vi kikar i grundtexten om vi kan få veta mer om detta instrument:

https://www.blueletterbible.org/kjv/psa/4/1/t_conc_482001

Grundordet för instrumentet är: נְגִינָה nĕgiynah

Människor, Mannen, Handen, Bambu, Flöjt, Musikaliska

Fotnotören i Folkbibeln gissar att instrumentet är en flöjt. Informationskällorna är av naturliga skäl sparsamma. Det har gått för lång tid.

Men om vi skriver ”flöjt” i sökrutan hos Folkbibeln får vi den här versen:

”Hans bror hette Jubal. Han blev stamfader till alla dem som spelar harpa och flöjt.” (1 Mos 4:21)

Fantastiskt, Instrumenten och dess brukare gick i arv! Det kan man förstå. Det gick inte ann att lära alla allt och tillverka hur många instrument som helst vid den tiden. Folket var begränsat. Smart att dela upp de viktiga uppgifterna i Herrens hus familjevis!

Då vet vi i att flöjten var uppfunnen vid Davids tid och nog är det ett fint intrument att somna till.

I vilken melodi man sjöng psalm 4 får vi inte veta. Det viktiga är texten som är densamme då som idag.

Vers 8 i samma psalm lyder så här:

”Du har skänkt mitt hjärta glädje, mer än då man får säd och vin i mängd.”

Glädjen,friden och vilan är densamme som på Davids tid. Samme Herre samma lycka.

Att lovsjunga Herren, med eller utan melodi, är  lika viktigt nu som då.

Här har nutida lovsångare tonsatt texten:

/Ulrika

 

Vad gör dej lycklig?

I den här nypåbörjade serien om lycka utgår jag ifrån den lycka som författarna i Psaltaren uttrycker.

Redan i Psaltarens inledande verser finner vi en del av lyckan.

”Salig är den som inte följer de gudlösas råd, som inte går in på syndares väg och sitter bland föraktare, utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt.” (Ps 1:1-2)

Smiley, Uttryckssymbol, Ilska, Arg, Ångest, Känslor

”Men jag har lyssnat på Herrens undervisning och känner mej ändå inte lycklig” kanske man tänker då.

Alla som tar emot Herrens undervisning är med om händelser i undervisningen som inte leder till en direkt och omedelbar lycka. Den som påstår att man känner sej olycklig för att man inte tror ”tillräckligt” har inte förstått viktiga saker i tron.

Jordisk lycka och himmelsk lycka är inte densamma. Hör här: ”Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse. ” (Luk 15:7)

Medan man i ånger och sorg bekänner sin synd på jorden blir det glädje i himmelen! Det är nog en ekvation som vi har svårt att ta till oss. Likväl är det sant.

Outlook, Begrunda, Tror, Upptäck, Utforska, Utvärdera

Ibland behöver tiden gå för att kunna ta undervisningen till sej och hitta dess plats. Och har man mycket att lära tar det mer tid. Som i alla kärleksfulla relationer finns både glada och ledsna dagar i varierad grad medan man lär känna varandra. Det är likadant när Gud älskar och fostrar oss. Ibland är man ledsen med Gud och ibland glad men när väl undervisningen landat och får leda till en omvändelse som rotar sej alltmer ökar glädjen. Man märker att det är Guds vilja som funkar i verkliga livet och man blir glad av att vara älskad och ledd av Honom som känner oss. Att ”begrunda” Guds ord tar tid. Man begrundar ingenting utan tid.

Den Helige Andes uppgift är bland annat att visa på vår synd. Ser du din synd i Herrens ord och blir ledsen över din synd? Bli glad för det! Himmelen glädjer då ju sej som vi läste nyss. Tacka Herren för att han visar dej den väg du ska gå och ta frimodigt emot hjälpen att gå från synd till rättfärdighet. Det får ta tid och du kommer aldrig bli komplett rättfärdig för det finnes endast en rättfärdig: Herren Jesus själv. Det är därför han är det enda dugliga offerlammet.

Kan det finnas rätta och felaktiga inställningar till Guds undervisning?

Ibland förundras vi över hur Petrus, Jesu dåvarande lärjunge och senare en av Jesu Apostlar, så frimodigt uttryckte sina avsikter till Jesus: ”Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig.” (Matt 26:33)

Och fastän Jesus direkt berättade för Petrus att både Petrus och alla andra skulle överge honom kommande natt lyssnade inte Petrus på det örat. Varför inte?

Mer exakt gick ordväxlingen mellan Jesus och Petrus till så här:

”Jag säger dig sanningen: I natt, innan tuppen gal, kommer du att förneka mig tre gånger.” Petrus svarade honom: ”Även om jag måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!” Samma sak sade alla de andra lärjungarna.” (vers 34-35)

Jesus sade till Petrus: ”Jag säger dej sanningen”!

Hjälpte det i stunden?

3D illustration of a magnifying glass over a paper bakground with focus on the word me. Concept of egocentrism

Vi som lever efter den här händelsen vet att Jesus fick rätt och funderar över vad historien har att lära. Vi kan direkt säga att Petrus älskade sin Herre. Samtidigt led Petrus uppenbarligen av en slags övermod och dövöra? En högre tro på sej själv än till Jesu ord, törs vi säga.

Undrar hur Petrus kände sej där han följande natt stod och förnekade sin vänskap med Herren?  Vi förstår med enkelhet att Petrus var djupt olycklig.

Så här gick det till:

 ”Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: ”Du var också med Jesus från Galileen.”Men han nekade inför alla och sade: ”Jag vet inte vad du pratar om.” (Matt 26:69-70)

Varför lät Herren detta ”klaver” ske med Petrus? Han kunde ju ha konfronterat Petrus och börjat ifrågasätta Petrus otro till det han sagt Petrus. Men Herren lät uppenbarligen det hela i Petrus ”uppror”  bero och låta tiden visa sanningen. Var det en tröst för Petrus att senare minnas att Herren haft rätt och han själv fel?

”Då kom Petrus ihåg de ord som Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät bittert. ” (Vers 75)

Vi tror att Petrus grät för att han förnekat sin Herre. Inte för att han i sak haft fel i sina egna bedyringar. Fullt så övermodig var nog inte Petrus i sej själv utan sorgen ligger i själva känslan av övergivande och förnekandet. Samtidigt får vi säga att det var en tröst för Petrus att Jesus redan visste att Petrus skulle förneka deras vänskap utan att ha gjort en stor sak av det. Det visar att Jesus har koll på oss men att Petrus i den här situationen inte insett att det är så det ligger till. Gud har koll på oss och det är också därför vi kan förtrösta på Honom. Vi kan lugnt mena att Petrus vid tillfället trott och förtröstat mer på sej själv än på Jesu sanningsord.

Men nu skedde något i Petrus liv?

Ljud, Lyssnar, Mannen, Öra, Förhandlingen, Musik

Vi är säkra på att Petrus som älskade Jesus började lyssna mer på Jesus efter den här händelsen. Vi kan tro att Petrus där han förnekade Jesus blev ”näpsad” och tuktad i sitt övermod. Petrus fick en ökad ödmjukhet och respekt för det som Jesus sade och mindre tilltro på sina egna tankar.

I Ordspråksbokens inledning finner vi människans rätta grundinställning till Herrens undervisning och tuktan: ”Att frukta Herren är kunskapens begynnelse, men dårar föraktar vishet och förmaning. ” ( 1:7 från Reformationsbibeln)

Streetwear, Mode, Modell, Fotografi, Manliga, Människor

Vi kan tro att Petrus älskade Herrens vishet och förmaning även innan han blev näpsad men först efter denna händelse började han ta den mer på allvar och frukta den. Ibland är det som att människan bevisligen måste få fel innan hon förstår det rätta i att lyssna till Guds undervisning med ökad respekt och lyhördhet. Vi blir övade i Gudsfruktan.

Så vad är meningen med hela härligheten? Ja, här är en pusselbit:

”Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet.” (Heb 12:10)

Vad är då vårt bästa och att få del av Guds helighet?

Vilken tur att Petrus som trodde mer på sej själv ett tag än på vad Jesus sagt förlorade ”vadet.” Hur hade det gått för Petrus om han fått som han själv trodde? Hade det varit för Petrus och vårt bästa om Petrus fått rätt? Petrus fel och Jesus rätt ledde till ökad Gudsfruktan och lär oss att lyssna tillJesus. Petrus sade sej vara beredd att dö med Jesus och så klarade han inte ens att bekänna sin vänskap med Herren. Vilket magplask! Men det är som att Herren inte ser till magplasken i våra liv utan ser på det som leder oss till tron och in i gemenskapen med Honom. Isolerat, Schäfer, Tro, Gud, Jesus

Grundbulten i gemenskapen med Gud och vår rätta inställning i den tror jag vi ser när Petrus och Jesus möttes igen efter Jesu uppståndelse. Då ställer Jesus frågor till Petrus: ”Älskar du mej?”  Och Petrus får svara ja. Jag tror att det var i det ögonblicket som Petrus blev lycklig igen.

Efter att Jesus farit tillbaka till Guds boning i himmelens predikar Petrus:”Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning.” (1 Petr 1:8)

Här märker man att Petrus slutat ha så höga tankar om sej själv och sätter tron och glädjen till Jesus i stället. I versen ser vi också slutmålet med Guds tuktan, fostran och undervisning.

Och i denna tro predikar Petrus vidare om att stå fasta:”Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden.  Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er.  Hans är makten i evighet. Amen.” ( 1Petr 5:8ff)

 

/Ulrika

 

 

 

 

 

 

Kallade till självgodhet?

Det finns som vi märker en hel del att upptäcka i de möten som Gud har med oss människor.

Vi fortsätter att upptäcka vad Gud har att säga i våra möten med honom och av praktiska skäl kan det vara bra att utgå från de gemensamma exempel vi finner i Guds möten med människorna i bibeln.

Man kan börja från flera olika perspektiv när man funderar på Gudsmöten.  Utifrån rubriken väljer jag först att se om det blir någon träff på ”hyckleri” i sökrutan hos folkbibeln och får en träff:

”Under tiden hade människor samlats i tiotusental så att de höll på att trampa ner varandra. Då började Jesus tala, först och främst till sina lärjungar: ”Akta er för fariseernas surdeg, hyckleriet!” (Lukas 12:1)

Det är ord och inga visor det där. ”Akta er för hyckleriet!”

Vad menar Jesus med det?, undrar man då och läser vidare i texten:”Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. Därför ska allt som ni sagt i mörkret höras i ljuset, och det som ni viskat i örat i enrum ska ropas ut på taken.” (Luk 12:2-3)

Törs man säga att Jesus menar att människor, i det här fallet fariseér, försöker dölja saker som är viktiga att inte dölja? Saker som i slutändan kommer att visa sej och avslöjas hur man än försöker dölja det?

Vi vet att tron på Jesus är en tro där man sätter honom först och man själv i fåraflocken efter honom och hans herdestav. Kan det vara en av de saker som Jesus reagerar på hos ”fariseérnas surdeg? Att de sätter sig själva och sina tankar om sej själva främst?

”var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta.” (1 Petr 5:2)

Hade fariseérna ”ridåer” för att dölja sitt ”dolda jag” ?

”Den stora folkmassan lyssnade gärna på Jesus,  och i sin undervisning sade han: ”Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och bli hälsade på torgen  och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom.”

Uppenbarligen gillar inte Jesus att saker görs för ”syns skull” och för sin egen skull på andras bekostnad. Och han förtäljer redan här en av de ”för vinnings skull” saker  som hycklare gör  De äter änkorna ur husen.

Fast när alla fariséer och skriftlärda på Jesu tid var döda hade deras surdeg blivit död och begraven? Då slutade lärda människor äta änkorna ur husen?

Det är inte så många kristna idag som går runt med långa mantlar men det kanske finns andra sorts ”långa mantlar” som man ikläder sej för att signalera för sej själv och omgivningen: ”Jag är nöjd och belåten med min egen godhet. Se på mej och lyssna på mej.”

Har du sett filmen ”Luther”? Då kanske du minns mötet mellan en fattig ensamstående mamma och Luther där mamman stolt berättar för Luther att hon strax innan betalat för ett avlatsbrev för syndernas förlåtelse. Luther ger pengar till mamman och uppmanar henne bestämt att inte köpa fler avlatsbrev utan spara pengarna till mat åt dottern.

I en av många rapporter som följde i samband med att människor hoppade av församlingen Livets ord i Uppsala berättar en av avhopparna: ”Min ekonomi är inte precis den bästa, efter det att jag sått in tusentals kronor till trosförkunnelsen utan att få något tillbaka. Därför skulle jag behöva ett jobb.”

Ledare inom trosförkunnelsen hade fått henne tro att om hon sådde, vilket i dessa sammanhang betyder ”ge pengar eller annat av ekonomiskt värde”, så kommer du få något tillbaka. Och givaren som ofta är en godtrogen och Gudfruktig människa bedras.

Jag gillar att skriva förutsättningslöst och skriver nu ett antal ord i sökrutan hos folkbibeln som jag inte får napp på men ”självgod” gav ett napp:

” Församlingsledaren ska som Guds förvaltare vara fläckfri. Han får inte vara självgod,…” (Titus 1:7)

Nu blir vi nyfikna på vad denna vers kan innebära i praktiken. Först kikar vi i strongs lexikon om det finns fler verser att ta med i sammanhanget.

https://www.blueletterbible.org/lang/lexicon/lexicon.cfm?Strongs=G829&t=KJV

Vi får ett napp till ”But chiefly them that walk after the flesh in the lust of uncleanness, and despise government. Presumptuous are they, selfwilled, G829 they are not afraid to speak evil of dignities.” (2 Petr 2:10)

Självgod är synonymt med ”self-pleasing, self-willed, arrogant.”

Tilltalande och behaglig är två synonymer man får upp när man översätter ”pleasing.”

En församlingsledare och för allan del den som vill vara ett får i flocken, må söka Herrens behag och bli tilltalad av Honom.

Hyckleriet börjar alltså när människan söker behag och sej själv som tilltalande. När sitt egna ”själv” är gott nog och kanske till och med godare än både andra människors godhet och Guds godhet.

”Må han fullkomna er i allt gott så att ni gör hans vilja, och må han verka i oss det som behagar honom genom Jesus Kristus. Hans är äran i evigheters evighet. Amen.” (Heb 13:21)

/Ulrika

 

 

 

Om sex del 2

I det inledande avsnittet  ”Vi behöver samtala om sex” fick vi ett levande och idag vanligt förekommande exempel på när sex går fel. För att förstå grundförutsättningarna för när sex är bra började vi söka i vår bok om livet. Bland annat fann vi den här referensen:

”Tänk alltså noga på hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa.  Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda.  Var därför inte oförnuftiga utan förstå vad som är Herrens vilja.” (Ef 5:15-17)

I det här avsnittet börjar vi med att höra om en berättelse där sex är rätt:

Det är Elsa som i sin bok ”jag minns dig Gösta”, berättar om hennes och maken Göstas bröllopsdag: ”Dagen hade varit rik på händelser, och vi hade haft många människor omkring oss hela dagarna den senaste tiden. Vi var trötta av all spänning. men allt hade klaffat. Och nu njöt vi av glädjen att vara ensamma med varandra, att för första gången sova i samma rum, i samma säng, att utan återhållsamhet visa varandra vår hela kärlek.”

Var det enkelt för Elsa och Gösta att vänta på att ha sex tills bröllopsnatten? Nej, inte alls. Elsa berättar öppenhjärtligt om den tid som hon liknar vid ”Intet är som väntans tider…”: ”I april 1941 förlovade vi oss, och den 16 juli samma år ingick vi äktenskap. Naturligtvis levde vi denna vår i en stark erotisk spänning. ”

Kvällen innan bröllopsdagen tog Gösta sin Elsa i ett varmt famntag och sa till henne: ”Elsa, jag är så glad att vi inte gått till sängs med varann. Vi har haft rika tillfällen. Men vi har vunnit seger över oss själva. och det känns bra.”

Elsa och Gösta hade båda en varsin förlorad kärlek med sej i bagaget innan de mötte varandra vilket kom att färga deras kärlek till varandra. Elsa berättar: ”Men frostnatten gav inte bara is, kyla och död – den gav också ny färg och annan skönhet åt det liv som blev kvar. Och när kärleken nu på nytt fångade in oss, var vi mer rädda om den än förr, vi värnade om den, var oerhört ömma om varandra, tänkte vi måste älska så länge vi får ha varann. Lyckan är alltid skör. Ingenting skulle få förstöra den gåva som vår Herren själv hade gett oss för att göra oss glada.”

I delen ”Vi behöver samtala om sex” fick vi berättat från en ung man om hur en natt mellan en man och en kvinna som inte älskar varandra ledde till enbart lidande.

Varför blev det ett lidande?

Visst finner vi svaren om man jämför hans berättelse med Elsas och Göstas. Det äkta paret hade valt varandra av kärlek och sex blev en naturlig del av deras hela gemenskap.

Så hur kan man komma till Elsas och Göstas glädje? Jo, när man blivit medveten om att man själv önskar sådan lycka vill man börja välja sina steg så att förutsättningarna för sin önskan ska vara så goda som möjligt.

Alla ungdomar idag vet vilken utmaningen det är att kunna välja sådana steg som leder till Elsas och Göstas glädje. Man får verkligen många gånger välja att gå i helt motsatt riktning som kompisarna. Det handlar lika mycket om att aktivt välja bort sådana situationer som kan förstöra din nya goda planering som att hitta vägen till glädjen.

Här är några råd om hur du kan välja bort vägar som skadar dej och du kommer säkert på flera och med individanpassade sätt att vandra rätt:

1, Gå inte till sammanhang där alkohol och sex är syftet. Dras inte med i strömmen pga att det är många som går till sådana sammanhang. Någonstans finns det vänner för dej som liksom du vill leva ett helt liv i glädje. Ge dej tid att finna de vänner som delar dina intressen i livet.

Fråga dej: Vem vill jag vara och vem vill jag bli?  Hur ser jag på mej själv?

2, Om du ändå hamnar i en situation , exempelvis på en fest, med dåligt sällskap – Gå hem igen!

Känns grupptrycket stort att stanna kvar i en grupp som skadar dej så hitta på en skälig anledning att gå hem. Säg ”jag behöver gå hem för jag mår inte så bra” vilket faktiskt även är helt sant då situationen du hamnat i gör att du känner dej illa till mods. Du känner att du inte hör hemma där.

I dessa dagar är det lätt att hamna i skadliga situationer så tänk gärna till innan du möter människor du inte känner hur du kan avvika från platsen på ett bra sätt. Vad du kan säga och göra det så det känns naturligt och relevant. Skapa kontroll över det som är ditt liv och din kropp i förväg.

3, Om du ändå, trots din egentliga innersta vilja, stannat på festen och svalt alkoholen är  läget allvarligt för här börjar du tappa kontrollen både över dej själv och andra.

Kan du i förväg skapa dej en egen ”varningsflagga” att tänka på när du håller i första glaset med alkohol? Som:”Nu håller jag i mitt första glas med alkohol och jag har lovat mej själv att alltid ställa mej frågan om jag är bland vänner som jag känner och vill mej väl innan jag dricker.”

Här behöver man komma ihåg att ansvaret har man kvar för sej själv även om man tappar kontrollen. Modernt tänkande tenderar till att överlåta kvinnans ansvar på mannen även om båda är alkoholpåverkade. Då kan man undra: Hur ska en alkoholpåverkad man kunna ta mer ansvar än en alkoholpåverkad kvinna? Faktum är: Två alkoholpåverkade människor har tillsammans tappat kontrollen. Så hur gör man för att inte hamna i situationen? Följ punkt 1 som angivits här ovan.

Har man inte tänkt igenom hur man vill bygga sitt liv och ta hand om sej själv kan man hamna i dåliga situationer även utan alkohol och andra droger. Både kvinnor och män behöver lära sej att ta ansvar för sexuellt umgänge på samma sätt som man har ansvar på andra områden i livet.

Om två personer som inte känner varandra men ändå väljer att mötas i vilket annat sammanhang som helst i livet har båda gjort ett eget självständigt val och får ta ansvar för det.

Kvinnor och män som inte känner varandra väljer att mötas ute i trafiken. Var och en är ansvarig för hur man kör och för sin bil. På samma sätt har parterna lika stort ansvar när det gäller deras kroppsliga möten i sängen som när de möts ute i trafiken.

Riskerna med att möta en okänd människa i sängen är väsentligt högre än att göra det ute i biltrafiken. Ge din bild av din egen kropp och ditt liv täta ”bilbesiktningar.” Till vem vill jag överlåta min kropp och mitt liv?

Har du varit på fest utan droger och ändå lockats med till mannens eller kvinnans dörr så säger du stopp! Har man klivit över tröskeln har man ”satt sej i den okände människans bil.” Man sätter sej inte i en okänd människas bil och kör mot okänt mål. Eller hur?

Har man vänner som inte accepterar att man väljer bort skadliga situationer så är de inte dina vänner. Och tänk om ditt ställningstagande att våga stå emot och förklara att man vill ha ett bra liv leder till att någon av vännerna vill välja samma väg. Då blir ni mer vänner än tidigare och kan följas åt mot ett rikare liv tillsammans.

Var rädda om er. Herren älskar er och vill att ni ska få ha det som Gösta och Elsa. Älska dej själv och andra genom att ta ansvar för dina vägval. Herren hjälper när du ber om sådant.

”Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er. ” (1 Petr 5:7)

/Ulrika

 

Vi behöver samtala om sex

Ämnet är inte våldtäkt eller något annat med sexuella inslag som rubriceras som brott i Sverige. Ämnet är det sex som är så vanligt förekommande och blir fel utan att det räknas som brottsligt enligt svensk lag. Vi kommer även tala om bra sex.

Vi börjar med en erfarenhet hos en ung man som heter Saif.

I en dokumentär av journalisten Louis Theroux  som heter ”Skolornas sexdomstolar”  berättar Saif: ”Jag väcktes av att hon örfilade mej. Hon sa att vi inte borde ha haft sex och vännerna fick inte veta nåt. Kring kl.16 eller 17 skickade hon ett sms där det stod ´Saif, du är en skitstövel.`Några dagar senare fick jag veta att hon anklagar mej för våldtäkt.”

Blev det bra? Nej, svarar vi allihop. Det blev inte bra.

Vi återkommer till det som Saif berättar men först tänker jag visa vad som är förutsättningen för bra sex så att vi kan ha det med oss i samtalet.

Som kristen börjar jag nu söka svaren på bra sex i bibeln. Det är inget ämne jag tidigare fördjupat mej i så här får vi hjälpas åt att leta.

Först ett allmänt råd : ”Tänk alltså noga på hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa.  Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda.  Var därför inte oförnuftiga utan förstå vad som är Herrens vilja.” (Ef 5:15-17)

Har man levt utan att vara noga med livet är man inte dömd av Gud utan han väntar på att man ångrar sej och vill börja leva efter hans goda vilja. Helt säkert är detta ett av de ämnen som Herren vill möta oss i och hjälpa oss med. För hör vad nästa bibeltext säger:

”På samma sätt är männen skyldiga att älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den.” (Ef 5:28-29)

När det handlar om kärlek, näring och omsorgsfull skötsel är Herren snar att hjälpa till. Man får ta med sina funderingar och önskningar som handlar om sex i sina privata böner.

Nu återgår vi till Saif,s berättelse.

Först vill jag tacka Saif för att han berättar om sin erfarenhet. Han ger som person ett synnerligen balanserat och objektivt perspektiv på händelsen. Inga bortskyllningar i sin del av ansvaret utan efterlyser att även kvinnan ska ta sitt ansvar. Utifrån det som Saif berättar i inledningen av den här artikeln kan vi dra flera slutsatser som gör att det är lätt att hålla med honom om att ansvaret för händelsen är bådas.

1, De vaknade upp tillsammans på morgonen.  Och Hur?

2, Jo, han väcktes av hennes örfil.

Kan det få vara annorlunda? Då kikar vi på bibeltexten om bra sex igen där vi kan utläsa flera saker. Bland annat:

1, Mannen och kvinnan i vers 28-29 lever i ett ”förbund” där kärlek är grundförutsättningen.

2, I detta förbund ingår skyldigheter om parternas kroppar. Dessa skyldigheter utgives naturligt när parterna älskar varandra. Behöver kärleken fyllas på så ber man om den:”låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse.” (Fil 4:6)

Förbundet, som kallas äktenskap, är allmänt accepterat när det handlar om materiella tillgångar. Lagar som skyddar huset, bilen och pengarna är starka. Men varandras kropp och själ då?

Vad säger ni ungdomar?  Är inte era kroppar och era inre liv det mest värdefulla ni har? Mer värt än något materiellt som finns?

Vårda era kroppar, er kärlek, ert liv. Och be om det när det inte funkar så vill Herren visa er vägen.

Som vi läste i bibeltexten är Herren mån om era kroppar och ett kärleksfullt sexliv!

/Ulrika