Befriade eller fångna? Jesus eller Joyner?

I den här texten inleder jag med några bibelord. Anledningen till detta kommer jag förklara lite senare i texten.

Matt 5:9 ”Saliga är de som skapar frid,de skall kallas Guds barn.”

Luk 8:48 ”Jesus sade till henne: ”Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid.”

Luk 10:5 ”När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus.”

Joh 14;27 ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. ”

Joh 16:33 ”Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig”

Rom 2:10 ”men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken,”

Rom 14:17 ”Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.”

Rom 15:33 ”Fridens Gud vare med er alla, amen.”

Som du ser har jag valt bibelord utifrån sökordet ”frid”. Finns många fler fridsbibelord men ovanstående urval får räcka denna gång.

Varför bibelord om frid? Jo,  jag råkade få syn på en bok som heter ”Finalkampen” som är skriven av någon som heter Rick Joyner.

Författaren inleder boken med en berättelse som han menar är en uppenbarelse från Gud. Utöver att berättelsen i sig är svår att sätta in i ett begripligt och meningsfullt sammanhang strider den mot den Gudsbild som Bibeln ger oss.

Ett kort exempel från boken:”Bakom de främre divisionerna befann sig en stor massa av andra kristna som var krigsfångar. De var alla sårade och vaktades av mindre demoner kallade Fruktan. Det verkade finnas fler fångar än demoner i armén. Jag blev förvånad över att dessa fångar forftfarande bar sina svärd och sköldar, utan att använda dem. Det var chockerande att se, att så många kunde hållas fångna av så få och små fruktansdemoner. Om de kristna bara hade använt sina vapen hade de enkelt kunnat befria sig själva………..”

Hur rimmar Joyners berättelse med de inledande bibelorden om frid?

Kom Jesus för att befria oss eller för att vi ska vara fångar under demoner?

Mark 1:21-28″ De kom till Kapernaum, och när det blev sabbat gick han till synagogan och undervisade.  Folket häpnade över hans lära, ty han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda.  Och se, i deras synagoga fanns nu en man som hade en oren ande, och han skrek: ”Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.”  Men Jesus sade strängt till anden: ”Tig och far ut ur honom!” Den orene anden ryckte i mannen och skrek och for ut ur honom.  Alla blev förskräckta och frågade varandra: ”Vad är detta? En ny lära med sådan makt. Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom.”  Och ryktet om honom spred sig genast överallt i hela Galileen. ”

Tack Jesus för att du är vår Glädje, Frid och Fridsfurste.

1 Joh 4:18 ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan.”

Boken ”Finalkampen” får ingen vidare uppmärksamhet. Det finns så många bibelförankrade böcker som man kan ägna sig åt i stället. Hoppas få återkomma om en sådan inom kort.

Guds välsignelse.

 

/Ulrika

 

 

 

 

 

 

Annonser

Mest historiska o kvinnliga frågan

Det finns en fråga som ständigt varit närvarande. Inte bara för mej utan för hela mänskligheten faktiskt: Hur hjälper man bäst sin man?

Vad Gud tänker om allt får vi inte veta, men en sak får vi veta redan medan han skapar människan:

”Herren Gud sade: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like”  står det i Första Moseboken ( 2:18).

Om man nu inte låter sej nöja med att det står som det står i texten utan börjar fråga sej vad detta innebär i verklig tillämpning kan det stundom vara ganska utmanande?

När tillvaron går ”som en dans på rosor” tycker nog många att det inte är någon större konst att hjälpa ”med” sin man. Men när tillvaron inte ”dansas på rosor” med en räkmacka i munnen, hur hjälper man då? Hur ger man den där hjälpen som kostar på ens egna bekvämlighet? Den hjälp som blir skillnaden för att mannen inte ska känna sej ensam i dansen utan rosor? När vigselringen börjar få sina första repor och trohetslöftena vid altaret ska upp till bevis en grå tisdagsmorgon?

Det här kommer inte bli någon utläggning i ämnet. Jag vill lyfta frågan för jag tror den är viktig. Gud gjorde oss kvinnor för att våra män inte ska behöva vara ensamma och då är det vår plikt till skaparen att försöka fylla den uppgiften.

Ibland har jag försökt få äldre kvinnor med erfarenhet att ge sina medhjälpartips men det verkar inte vara så lätt att ge dem. Det är väldigt tråkigt att det förhåller sej så för de äldre kvinnorna har en särskild uppgift i sammanhanget:

”Äldre kvinnor skall på samma sätt uppträda som det anstår de heliga. De skall inte sprida skvaller eller missbruka vin. De skall vara lärare i det som är gott,  så att de förmanar de unga kvinnorna att älska man och barn,  att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män, så att Guds ord inte smädas.” (Titus 2:3-5)

Så, vilka är dina dyrbara råd när det handlar om att hjälpa sin man? Tänker du behålla råden för dej själv eller delar du med dej av dem i en kommentar till denna text?

/Ulrika

 

 

 

 

”I söken Jesus, den korsfäste”

År 1959 kom den norske läkaren och själavårdaren Einar Lundby ut med en bok som heter ”Han er vår fred.” Ett år senare gav EFS-förlaget ut boken i en svensk översättning med titeln ”Han bär din börda.”

I bokens första kapitel berättar Lundby om sin omvändelse till Herren och flera andra intressanta saker om Jesus och vårt förhållande med Honom.

Här kan man höra en uppläsning av detta kapitel:

 

Sin första kärlek?

I Uppenbarelsebokens andra kapitel får vi läsa en Herrens hälsning till församlingen i Efesus. Herren säger till församlingen att den har övergett sin första kärlek till honom. Vad kan Herren mena med det?

Till vår hjälp har vi två tolkningar som stämmer överrens och kompletterar varandra. Den ena tolkningen kommer från bibelläraren Sven Reichmann (Allt är inte Gud som glimmar/Uttrycket förlag 2010) och den andra från bibelläraren  Ulf Grenstedt (Sju angelägna brev EFS-förlaget 1977).

Jag väljer här att högläsa deras respektive texter i stället för att citera dem skriftligt.

https://soundcloud.com/user-680601419/sin-forsta-karlek

 

”Samla ihop de stycken…”

Visst finns det saker som Jesus säger som man funderar över extra? Man frågar sig: ”Varför sa han så”? och ”vad vill han säga till oss med det nu, idag”?

En sådan sak jag funderat extra över  är det som Jesus säger här:

”Det var omkring fem tusen män. Jesus tog bröden, tackade Gud och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha.  När de var mätta sade han till sina lärjungar: ”Samla ihop de stycken som har blivit över, så att inget blir förstört.”

Hela berättelsen läser man i Johannesevangeliet kapitel 6.

Men varför säger då Jesus ”Samla ihop de stycken som blivit över”?

Ja, svaret på den frågan får vi i samma mening:

Han säger ”så att inget blir förstört.”

Men sedan då? Varför är det så noga, att inget blir förstört? Alla var ju mätta och det var väl bara för Jesus att göra ett nytt under på nästa matplats? Det föds ju hela tiden nya fiskar att fiska upp o käka och ny säd att göra bröd av?

I dagens slit och slängkonsumism i kombination med männsikans tilltagande lathet och trångsynthet att inte ta tillvara är det ju så man tänker?

Jag tror att Jesus säger:

”Var rädd om de gåvor jag ger er. Visa respekt för gåvorna och de under jag utför för er. Var rädd om det som precis gjorde er mätta. ”

Intressant är även att strax efter händelsen med brödundret befinner sig Jesus inför de lärda i Jerusalem och vittnar för dem om sig själv som Livets Bröd. De lärda går i taket för de kan inte tro att mannen framför dem är Gud. De tror att Jesus hädar. Men alla människor som strax innan fått äta sig mätta efter att ha beskådat Jesu under tvivlade nog inte längre på vem de hade framför sig.

Och kopplingen mellan de båda händelserna, brödundret inför folket och Jesu deklaration som sig själv som Livets bröd ökar förståelsen för att man ska samla in det som blir över efter man blivit mätt så att det inte blir förstört. Behöver man inte gåvorna  själv kan man ge dem vidare till andra som hungrar.

Respekt för Den Helige och hans mättande och livgivande gåvor. Det är det Jesus säger till oss. Tror jag.

Vad tror du?

/Ulrika