För allas bästa

Har ni tänkt på hur Paulus går tillväga när han förmanar i församlingarna?

Ju mer man tänker på det, desto mer tydligt framgår bilden hur han tänker både på de som är i församlingen , på den som ännu inte tagit emot tron på Jesus Kristus och på Kristus själv.

I den här texten kommer jag citera 2 bibeltexter. Den ena är för den icke-troendes bästa och den andra för den troendes. Hur ansvaret ligger på den troende att det ska bli så bra som möjligt för den icke-troende att komma till tro. Hur vinner man människor för Kristus? Finns det sätt som är direkt skadliga så att det försvåras för den icke-troende att bli intresserad av tron? Skrämma bort? Förblinda?

Låt oss se på ett idag aktuellt exempel i ”kristenheten” och relatera bibelorden som tas upp här till det. Vad har vi att lära?

Det aktuella exemplet handlar  om någonting som kallas streethealing och utövas i regi av bland andra ”to be continued”-organisationen.

I en video, som kan länkas vid behov, lär to be continued-organisationens ledare Peter Ahlman en man hur man helar sjuka och tar med honom ut på stan för ”helandepraktik.”

En sådan praktikant fångade in min man och mej när vi var ute på stan och praktikantens öppningsreplik är densamma som i to be continueds videos:

”Ursäkta, får jag ställa en fråga, har ni ont någonstans?” frågar helandepraktikanten.

Innan vi går vidare ska jag bara berätta att det är en grundläggande missuppfattning att man i det bibliska helandet kan lära sej att bota sjuka:

”Inte har väl alla gåvor att bota sjuka?” (1 Kor 12:30)

Varken min man eller jag, liksom de flesta i den ”praktikantvideo” jag sett, vill ha streethealerns hjälp men streethealers ger inte upp i första taget utan börjar vid ett nej envisas om att få lägga sina händer på människan. De i videon som till sist ger med sej får streethealerns händer på sej och streethealern börjar befalla det som värker i kroppen att försvinna. Allt från  noll procent smärtlindring till hundra procent smärtlindring sker enligt det som framgår i videon. Efter befallningarna berättar streethealern för mottagaren att den tror på Jesus och där är sedan i de flesta fall mötet över. Streethealern och den infångade mottagaren går åt skilda håll.

Hur kan en icke-troende komma att uppfatta mötet med streethealern?

”På samma sätt är det med livlösa ting som ger ljud ifrån sig, vare sig det är flöjt eller harpa, om det inte är någon skillnad på tonerna, hur ska man kunna uppfatta vad som spelas? Så därför, om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid? Så är det även med er. Om ni inte i ert språk talar begripliga ord, hur ska man då kunna förstå vad som blir sagt? Ni talar då ut i tomma luften. Det finns så många olika slags språk i världen och inget av dem är utan mening. Om jag nu inte vet vad ljuden betyder, så blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig.” (1 Kor 14:7-11)

Primärt talar Paulus här om tungotalet men underförstått säger även Paulus: Tänk på att det ni säger och gör ska vara begripligt, förståndigt och uppbyggligt även för den som står utanför församlingen.

Var och en som söker upp en människa i avsikt att hjälpa denne till omvändelse och tron på Jesus Kristus må begrund hur den uppträder och för vems skull den är där. Var det kanske till och med bättre att vara tyst och vänta in Herrens ledning och inte rusa på. Vad vill jag ge och varför? Hur kommer mitt agerande hjälpa människan efter jag lämnat henne vidare utan mitt deltagande?

Och nu ett bibelord som jag tror att streethealers inte är medvetna om. Det är Aposteln Paulus som förmanar sin andlige son Timoteus:

”Lägg inte förhastat händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Bevara dig själv ren.” (1 Tim 5:22 )

Han är allt bra jobbig den där Paulus! Är det verkligen inte rätt att lägga sina händer på så många som möjligt och så hastigt det bara går? För att få så många synliga resultat som möjligt?

Då ska vi kika på ett möte mellan Aposteln Petrus och en man i Apostlagärningarnas 8:e kapitel: ”Men när Simon såg, att den Helige Ande gavs genom att apostlarna lade händerna på dem, erbjöd han dem pengar, och sa: Ge också mig denna makt, att var och en som jag lägger händerna på får den Helige Ande. Men Petrus svarade honom: Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar. Du har varken del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är rätt inför Gud. Omvänd dig därför från din ondska och be till Gud att det du tänkt i ditt hjärta må, om möjligt, bli dig förlåtet. För jag ser att du är full av bitter galla och bunden i orättfärdighet­ens band. Då svarade Simon och sa: Be ni till Herren för mig, så att ingenting av det ni har sagt kommer över mig. Och sedan de hade vittnat och predikat Herrens ord, vände de till­baka till Jerusalem och predikade evangeliet i många byar i Samarien.” (Apg 8:18-25)

Vad hade hänt om Petrus i stället sagt till Simon: ”Javisst, självklart lägger vi även händerna på dej. Du har visserligen orena motiv och behöver omvändas men det är klart du ska få den Helige Andes gåvor.”

Vi kan se olika tänkbara och helt verkliga scenarion. Om Simon hade fått det han velat utan omvändelse hade Petrus blivit delaktig i Simons fortsatta synd.

Andra tänkbara scenarion i den verkliga situationen:

Om Streethealern fångar in en människa som är allmänt god och välvillig men ännu inte funnit tron och hon upplever en förbättring av streethealerns händer på sin smärtfyllda arm och sedan av healern får höra att hon nu fått ta emot Jesu kärlek, det är det streethealers säger, tror hon att hon därmed är en troende? Varför vända om, bekänna sin synd om man redan är älskad av Jesus och tror att hon genom helandet blivit frikänd?

Om Streeathealern fångar in en människa som är i fullt språng med att begå en ond handling men som saknar kraft pga tex värk och av healern blir smärtlindrad så att den får mer ork att utöva sin synd, är det inte då ett mycket påtagligt exempel på hur man kan bli delaktig i synden för att man var förhastad att lägga händerna på personen? När smärtlindringen skett far den ondsinte iväg och utför sitt onda.

Ser du fler tänkbara scenarion till att Paulus säger det han säger för mottagarens bästa och för givarens bästa när han förmanar?

Läs gärna hela kapitel 14 i Paulus första brev till församlingen i Korint som har underrubriken: ”Om de andliga gåvornas rätta bruk samt om det som hör till god ordning vid de kristnas sammankomster.”

/Ulrika

 

Paulus ”vänder sej i graven”

Flygfoto av S:t Pauli kyrka i Malmö

I Malmö finns det en kyrka som uppkallats efter Aposteln Paulus: St.Pauli kyrka.

Kan man ana vad Paulus sagt om han sett vad man under kommande helg tänker inviga i denna kyrka?

 

S:t Pauli kyrka tar emot Paradiset

Paulus: Därför utlämnade Gud dem åt skamliga begär. För även deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är mot naturen. Och på samma sätt lämnade också männen det naturliga umgänget med kvinnan och upp­tändes av begär till varandra och gjorde det som är skamligt, män med män, och fick själva ta emot den lön som de förtjänade för sin förvillelse.” (Rom 1:26-28)

Fortsätt läsa ”Paulus ”vänder sej i graven””

Inte av oss själva

Nybörjarkurs i gnosticism och antignosticism

När jag var ny i den levande tron på Jesus Kristus för ett drygt decenium sedan mötte mej en mängd underbara människor från olika församlingar. En av dessa underbara människor var en man som berättade för mej att han gått en sk Alphakurs.

Superhjälte, Super Hero, Hero, Siffra, Flyga, Super ManMannen berättade för mej att man på en sådan kurs åt mat tillsammans och samtalade om kristen tro. Det tyckte jag lät bra och när mannen berättade att han dessutom påbörjat en påföljande betakurs får jag medge att jag började känna ”Wow, han är verkligen snart en riktig kristen.”

Nu har tiden gått och någon alphakurs blev det inte för min del men så fick jag nyligen igen ett möte med alphakurserna och den här gången läste jag om dem på internet.

Svenska kyrkan, alpha-rörelsen och vad det innebär att predika Kristus

Den här vändan känns inte allt lika bra. Något skaver.

Fortsätt läsa ”Inte av oss själva”

Den kristna urförsamlingen

Var i historien finner man den första kristna församlingen?

Kanske blir man direkt lite besviken när svaret förmodligen är: Det vet man inte precist.

Men man vet tillräckligt om det som hände när de första kristna blev kristna och vad som var viktigt för dem. Det som var viktigt för dem hade Jesus predikat och församlingen fortsatte att växa till genom de budbärare Jesus utvalt.

Människorna då blev undervisade muntligt medan vi som lever nu har den stora lyxen att kunna läsa hela Guds ord från Mos 1:1 till Uppenbarelsebokens sista vers.

Den här texten utgår från mötet mellan Paulus, hedningarnas Apostel och Agrippa som inte var mindre än en konung i det område Paulus verkade. Under dialogen mellan dem säger Paulus:

”…jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen.” (Apg 26:20)

Någonstans i dessa områden har högst troligt den allra första hednaförsamlingen bildats men uppenbarligen är det inte viktigt nog för oss att veta exakt var. Det får vara Guds sköna ensak med de som ingick i den heliga gemenskapen med honom.

Fortsätt läsa ”Den kristna urförsamlingen”

Mycket bra bok om Adventismen

Vem har inte undrat vad Adventistkyrkan  är?

Om du erfarit den ekumenik som rådde i min uppväxtstad under 70 och 80-talet, då har du märkt att adventisterna inte deltar i ekumeniken. Stigarna har sedan barnsben vandrat mellan EFS, dåvarande Baptistkyrkan, Pingstkyrkan, dåvarande missionskyrkan. Lite ”exklusivt” verkade det vara att besöka metodistkyrkan. Vet inte vari exklusiviteten låg utan märkte bara att mamma blev lite reserverad när vi gick dit, hon och jag. Frälsningsarmén var också med (gladaste i stan?) och SVK förstås.

Golgata, Jesus, Kristus, Död, Stationer Av Korset

 

”Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.”(Joh 17:21)

 

I min nya stad, sedan 20 år tillbaka,  går stigarna mellan Evangeliska frikyrkan, Pingstkyrkan, EFS och Frälsningsarmén. Någon metodistkyrka finns inte och missionskyrkans lokaler är tomma. Svk lever i konflikt, som jag ser det, och hamnar mest utanför jut nu.

Adventister har jag mött. Mycket vänliga, de flesta, med ett delat intresse om skapelsetron. Den största skiljelinjen utåt har handlat om banala saker som har med kaffedrickande att göra. Man har även hört att de vill fira sabbat på lördagen, också det i sej ett icke-problem.

Det som sammanför oss är längtan efter Herrens ankomst. Därav har adventismen antagit sitt namn.

Man får då fråga sej ”Vilken advent?”

God Jul, Julkrubba, Jesusbarnet, Betlehem, Maria, Josef

Själv tänker jag att ”advent” syftar på den väntan man hade inför Jesusbarnets ankomst. Att vi firar advent för att fira att Jesus kommit till oss. Således har den kristnes allra första advent redan infunnit sej.

När man tänder adventsljuset blir det som en åminnelse av att Jesus kommit till oss för vår frälsning. Inombords tänker man ”Tack Jesus för att du kom och tack för att du är med oss nu.”

Den holländske evangelisten Joh. De Heer har skrivit boken ”Sinai eller Golgata?”

Författaren levde själv under ett par år i en adventistförsamling. Det är det bästa vittnesbördet! Det som kommer inifrån och av egna erfarenheter. De Heer skriver mycket väl och samtidigt enkelt.

Kort kan man nog säga att en av De Heers invändningar till den församling han var med i var att man vände på ”Sabbaten är till för människan” till att i stället leva som att ”människan är till för sabbaten” En sådan ”motsatstro” leder lätt till lagiskhet på bekostnad av den frihet vi fått i Kristus.

De Heer skriver om Adventismens upphovsman W. M. Miller. Det visar sej att även Miller, liksom De Heer, med tiden tappade förtroendet för det sammanhang han var med i och bekände sina misstag.

Låt mej citera vad De Heer skriver:

”Sjudagarsadventismen egentlige stiftare är W.M. Miller, född den 15 februari 1782 i Pittsfield. Sedan han vid 34 års ålder blivit omvänd till Gud, undersökte han ivrigt Bibeln och i synnerhet det profetiska ordet.

Han gjorde samma fel som många andra före och efter honom begått, nämligen att beräkna dagen för Herrens återkomt på grundval av bibliska tal. Så kom han till resultatet, att enligt Dan 8:14 och 9:24 Herren Jesus skulle komma tillbaka år 1843 för att döma världen. Han tillhörde vid den tiden ingen kyrka och började år 1831 offentligt förkunna sitt budskap. År 1833 fick han tillåtelse att predika och kunde då uttala sin övertygelse i en större krets. Nästan alla kyrkor med undantag av den romersk katolska kyrkan stodo öppna för honom.Många blevo omvända genom hans predikan. Rörelsen växte sig stark och åtskilliga tidskrifter utgåvos.

De i Dan 8:14 nämnda 2.300 aftnarna och morgnarna antogos vara år och räknades framöver med år 457 fkr som utgångspunkt (enl Dan 9:24), så att tidpunkten för Herrens återkomst fastslogs till tiden mellan den 21 mars 1843 och den 21 mars 1844, oktober vore sannolikt den riktiga månaden. Men då denna månad liksom även den 21 mars 1844 hade gått till ända, utan att förutsägelsen uppfylldes, satte han efter ingående studier över den judiska tideräkningen upp ett nytt datum, nämligen den 22 oktober 1844.

Att många trodde på detta datum bevisar det faktum, att de sålde sina gods och offrade summor därför på traktater, läto sina åkrar ligga oskördade, försummade sin affär och uppfostran av sina barn etc.

Dock, o ve, också detta datum passerades, utan att Kristus kom. Då följde den stora missräkningen, och många återvände till världen. De som blivit Miller trogna, förvägrades gemenskap med baptistförsamlingen, och de delade sig i olika baptistgrupper.

MIller dog 1849. Hans liv hade varit ett dundrande gentemot annorlunda tänkande, och hans ensidiga profetiska uppfattningar förde honom vilse. Efter deras omdöme, som måste ha reda på saken, slutade han också sitt upprörda liv i mörker och utan något andligt livstecken. Hans predikan var ett enda misstag eftersom den motsade Jesu ord: ”Men om den dagen och stunden vet ingen , icke ens änglarna i himmelen utan Fadern allena.” (Matt 24:36). Resultatet bekräftade att han i detta hänseende var en falsk profet. (5 Mos 18:22).

Dock får vi antaga, att han hade tagit miste i god tro, ty han skrev bland annat ”Då den bestämda tidpunkten hade gått förbi, bekände jag offentligt mitt misstag. Vi väntade i denna tid på att Herren skulle komma och att nu icke medgiva, att vi ha tagit miste  skulle icke vara uppriktigt. Jag har intet förtroende till den nya sjundedagsadventiströrelsen och de läror , som den förkunnar.

Respekt för Millers längtan efter Herren och respekt för att han bekände misstagen i sin mission. Låt oss ha störst respekt för att Fadern allena vet dagen för Herrens återkomst.

/Ulrika

 

Lycklig sömn

Psalm 4 (Psaltaren) är en godnattsång.

I vers 9 sjunger vi:

”I frid kan jag lägga mig ner och sova,

ty du, Herre, du låter mig bo i trygghet.”

Farfar, Sömn, Barnbarn, Flicka, Tummen, Trött

I början av denna psalm kan man läsa att sången sjöngs till ”stränginstrument.”Visst blir man nyfiken på vilket instrument man ärade Herren med vid Davids tid?Vi kikar i grundtexten om vi kan få veta mer om detta instrument:

https://www.blueletterbible.org/kjv/psa/4/1/t_conc_482001

Grundordet för instrumentet är: נְגִינָה nĕgiynah

Människor, Mannen, Handen, Bambu, Flöjt, Musikaliska

Fotnotören i Folkbibeln gissar att instrumentet är en flöjt. Informationskällorna är av naturliga skäl sparsamma. Det har gått för lång tid.

Men om vi skriver ”flöjt” i sökrutan hos Folkbibeln får vi den här versen:

”Hans bror hette Jubal. Han blev stamfader till alla dem som spelar harpa och flöjt.” (1 Mos 4:21)

Fantastiskt, Instrumenten och dess brukare gick i arv! Det kan man förstå. Det gick inte ann att lära alla allt och tillverka hur många instrument som helst vid den tiden. Folket var begränsat. Smart att dela upp de viktiga uppgifterna i Herrens hus familjevis!

Då vet vi i att flöjten var uppfunnen vid Davids tid och nog är det ett fint intrument att somna till.

I vilken melodi man sjöng psalm 4 får vi inte veta. Det viktiga är texten som är densamme då som idag.

Vers 8 i samma psalm lyder så här:

”Du har skänkt mitt hjärta glädje, mer än då man får säd och vin i mängd.”

Glädjen,friden och vilan är densamme som på Davids tid. Samme Herre samma lycka.

Att lovsjunga Herren, med eller utan melodi, är  lika viktigt nu som då.

Här har nutida lovsångare tonsatt texten:

/Ulrika

 

Vad gör dej lycklig?

I den här nypåbörjade serien om lycka utgår jag ifrån den lycka som författarna i Psaltaren uttrycker.

Redan i Psaltarens inledande verser finner vi en del av lyckan.

”Salig är den som inte följer de gudlösas råd, som inte går in på syndares väg och sitter bland föraktare, utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt.” (Ps 1:1-2)

Smiley, Uttryckssymbol, Ilska, Arg, Ångest, Känslor

”Men jag har lyssnat på Herrens undervisning och känner mej ändå inte lycklig” kanske man tänker då.

Alla som tar emot Herrens undervisning är med om händelser i undervisningen som inte leder till en direkt och omedelbar lycka. Den som påstår att man känner sej olycklig för att man inte tror ”tillräckligt” har inte förstått viktiga saker i tron.

Jordisk lycka och himmelsk lycka är inte densamma. Hör här: ”Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse. ” (Luk 15:7)

Medan man i ånger och sorg bekänner sin synd på jorden blir det glädje i himmelen! Det är nog en ekvation som vi har svårt att ta till oss. Likväl är det sant.

Outlook, Begrunda, Tror, Upptäck, Utforska, Utvärdera

Ibland behöver tiden gå för att kunna ta undervisningen till sej och hitta dess plats. Och har man mycket att lära tar det mer tid. Som i alla kärleksfulla relationer finns både glada och ledsna dagar i varierad grad medan man lär känna varandra. Det är likadant när Gud älskar och fostrar oss. Ibland är man ledsen med Gud och ibland glad men när väl undervisningen landat och får leda till en omvändelse som rotar sej alltmer ökar glädjen. Man märker att det är Guds vilja som funkar i verkliga livet och man blir glad av att vara älskad och ledd av Honom som känner oss. Att ”begrunda” Guds ord tar tid. Man begrundar ingenting utan tid.

Den Helige Andes uppgift är bland annat att visa på vår synd. Ser du din synd i Herrens ord och blir ledsen över din synd? Bli glad för det! Himmelen glädjer då ju sej som vi läste nyss. Tacka Herren för att han visar dej den väg du ska gå och ta frimodigt emot hjälpen att gå från synd till rättfärdighet. Det får ta tid och du kommer aldrig bli komplett rättfärdig för det finnes endast en rättfärdig: Herren Jesus själv. Det är därför han är det enda dugliga offerlammet.

Kan det finnas rätta och felaktiga inställningar till Guds undervisning?

Ibland förundras vi över hur Petrus, Jesu dåvarande lärjunge och senare en av Jesu Apostlar, så frimodigt uttryckte sina avsikter till Jesus: ”Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig.” (Matt 26:33)

Och fastän Jesus direkt berättade för Petrus att både Petrus och alla andra skulle överge honom kommande natt lyssnade inte Petrus på det örat. Varför inte?

Mer exakt gick ordväxlingen mellan Jesus och Petrus till så här:

”Jag säger dig sanningen: I natt, innan tuppen gal, kommer du att förneka mig tre gånger.” Petrus svarade honom: ”Även om jag måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!” Samma sak sade alla de andra lärjungarna.” (vers 34-35)

Jesus sade till Petrus: ”Jag säger dej sanningen”!

Hjälpte det i stunden?

3D illustration of a magnifying glass over a paper bakground with focus on the word me. Concept of egocentrism

Vi som lever efter den här händelsen vet att Jesus fick rätt och funderar över vad historien har att lära. Vi kan direkt säga att Petrus älskade sin Herre. Samtidigt led Petrus uppenbarligen av en slags övermod och dövöra? En högre tro på sej själv än till Jesu ord, törs vi säga.

Undrar hur Petrus kände sej där han följande natt stod och förnekade sin vänskap med Herren?  Vi förstår med enkelhet att Petrus var djupt olycklig.

Så här gick det till:

 ”Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: ”Du var också med Jesus från Galileen.”Men han nekade inför alla och sade: ”Jag vet inte vad du pratar om.” (Matt 26:69-70)

Varför lät Herren detta ”klaver” ske med Petrus? Han kunde ju ha konfronterat Petrus och börjat ifrågasätta Petrus otro till det han sagt Petrus. Men Herren lät uppenbarligen det hela i Petrus ”uppror”  bero och låta tiden visa sanningen. Var det en tröst för Petrus att senare minnas att Herren haft rätt och han själv fel?

”Då kom Petrus ihåg de ord som Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät bittert. ” (Vers 75)

Vi tror att Petrus grät för att han förnekat sin Herre. Inte för att han i sak haft fel i sina egna bedyringar. Fullt så övermodig var nog inte Petrus i sej själv utan sorgen ligger i själva känslan av övergivande och förnekandet. Samtidigt får vi säga att det var en tröst för Petrus att Jesus redan visste att Petrus skulle förneka deras vänskap utan att ha gjort en stor sak av det. Det visar att Jesus har koll på oss men att Petrus i den här situationen inte insett att det är så det ligger till. Gud har koll på oss och det är också därför vi kan förtrösta på Honom. Vi kan lugnt mena att Petrus vid tillfället trott och förtröstat mer på sej själv än på Jesu sanningsord.

Men nu skedde något i Petrus liv?

Ljud, Lyssnar, Mannen, Öra, Förhandlingen, Musik

Vi är säkra på att Petrus som älskade Jesus började lyssna mer på Jesus efter den här händelsen. Vi kan tro att Petrus där han förnekade Jesus blev ”näpsad” och tuktad i sitt övermod. Petrus fick en ökad ödmjukhet och respekt för det som Jesus sade och mindre tilltro på sina egna tankar.

I Ordspråksbokens inledning finner vi människans rätta grundinställning till Herrens undervisning och tuktan: ”Att frukta Herren är kunskapens begynnelse, men dårar föraktar vishet och förmaning. ” ( 1:7 från Reformationsbibeln)

Streetwear, Mode, Modell, Fotografi, Manliga, Människor

Vi kan tro att Petrus älskade Herrens vishet och förmaning även innan han blev näpsad men först efter denna händelse började han ta den mer på allvar och frukta den. Ibland är det som att människan bevisligen måste få fel innan hon förstår det rätta i att lyssna till Guds undervisning med ökad respekt och lyhördhet. Vi blir övade i Gudsfruktan.

Så vad är meningen med hela härligheten? Ja, här är en pusselbit:

”Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet.” (Heb 12:10)

Vad är då vårt bästa och att få del av Guds helighet?

Vilken tur att Petrus som trodde mer på sej själv ett tag än på vad Jesus sagt förlorade ”vadet.” Hur hade det gått för Petrus om han fått som han själv trodde? Hade det varit för Petrus och vårt bästa om Petrus fått rätt? Petrus fel och Jesus rätt ledde till ökad Gudsfruktan och lär oss att lyssna tillJesus. Petrus sade sej vara beredd att dö med Jesus och så klarade han inte ens att bekänna sin vänskap med Herren. Vilket magplask! Men det är som att Herren inte ser till magplasken i våra liv utan ser på det som leder oss till tron och in i gemenskapen med Honom. Isolerat, Schäfer, Tro, Gud, Jesus

Grundbulten i gemenskapen med Gud och vår rätta inställning i den tror jag vi ser när Petrus och Jesus möttes igen efter Jesu uppståndelse. Då ställer Jesus frågor till Petrus: ”Älskar du mej?”  Och Petrus får svara ja. Jag tror att det var i det ögonblicket som Petrus blev lycklig igen.

Efter att Jesus farit tillbaka till Guds boning i himmelens predikar Petrus:”Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning.” (1 Petr 1:8)

Här märker man att Petrus slutat ha så höga tankar om sej själv och sätter tron och glädjen till Jesus i stället. I versen ser vi också slutmålet med Guds tuktan, fostran och undervisning.

Och i denna tro predikar Petrus vidare om att stå fasta:”Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden.  Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er.  Hans är makten i evighet. Amen.” ( 1Petr 5:8ff)

 

/Ulrika